Skippa presenter och julklappar

Jag och min mamma började redan för flera år sedan att prata om att det vore skönt att skippa julklappar. Sedan ungefär ett år tillbaka bestämde vi oss för att skippa både presenter eller julklappar. Vi pratade med de andra i familjen som också tyckte det var en bra idé. Jag och min sambo bestämde oss också för att inte köpa saker till varandra och vi införde även present- och julklappsstopp med hans familj.

Det roliga är att i princip alla som vi föreslagit detta för har gillat idén, så man kan ju undra varför vi hållt på såhär hittills? När man ses på födelsedagar och i juletider så är det ju för att man vill umgås och njuta av varandra sällskap, snanare än att öppna paket som innehåller en pryl man i de flesta fall hade kunnat köpa själv. Vi är dock inte helt konsekventa med vårt presentstopp utan vi köper till barnen i vår närhet. Man minns ju själv hur taggad man var inför födelsedagar och jular när man var liten. Jag tycker det är lagom att sluta köpa presenter när barnen kommit upp i tonåren.

Vi har inte infört något uttalat presentstopp med våra vänner, men det är få gånger vi köper något till våra vänner. När man går bort på parmiddagar är det lätt att hamna i ge-bort-en-liten-present-fällan. Jag får ibland hejda mig när jag tänker att vi ska köpa med några blommor eller liknande. Man hamnar då i den klassiska skuld-fällan eftersom paret vi ger något till, säkert skulle känna att dem vill köpa något till oss nästa gång vi ses. Man träffas ju för att umgås och inte för att man vill ha blommor eller choklad. Skippa krånglet, spara pengarna och strunta i skuldkänslorna (kanske är svårt i början men man får påminna sig om fördelarna, överkonsumtionen i världen och bita sig lite i läppen så går det till slut) som säger att man borde ha köpt med något.

Nu när vi ska få barn så sa jag till mina närmsta vänner att dem inte måste ha med något när dem kommer på besök för att hälsa på bebisen, utan jag uppskattar att dem bara kommer umgås, precis som dem är, utan presenter. Om dem ändå känner att dem vill köpa något litet plagg så kommer jag givetvis bli glad, men jag ville bara tydliggöra att det absolut inte är nödvändigt. Det känns som att det är standard idag att man måste ha med en present till den nyfödda.

Ett "problem" som jag tänkt på senaste dagarna är hur man ska tänka när man exempelvis får en födelsedagsinbjudan av en vän eller släkting som man inte pratat med detta presentstopp om. Det känns ju märkligt att dyka upp utan present? I de fallen kommer jag nog köpa med något men försöka att köpa en förbrukningsvara som jag vet att personen kommer att få användning för.

Hur tänker du kring present- och julklappsstopp? 

Ny budget inför föräldraledigheten

Varför en budget? Ända sedan studietiden har jag gjort en budget som jag levt efter hyfsat väl. Jag gillar känslan av att veta vad man har att röra sig med varje månad och jag tror inte på att spara den slant som blir över i slutet av varje månad. Då är det lätt att man bränner pengarna och sparandet blir lidande. Därför planerar jag hur mycket jag ska spara varje månad i budgeten, sedan kan jag spendera mina levepengar utan dåligt samvete. Med levepengar menar jag alltså det som är kvar efter räkningar och sparande.

Gemensam eller delad ekonomi? Jag skulle säga att vi kör en mix och tror inte det finns något som är rätt eller fel. Alla par tänker olika kring ekonomi. Vi tar hänsyn till hur stora våra inkomster är när vi fördelar utgifterna. Min sambo tjänar något mer och betalar därför mer räkningar. Speciellt nu under föräldraledigheten. Det blir åt motsatt håll såklart sen när han är hemma. Vi tycker det känns rättvist att båda har ungefär lika mycket pengar kvar efter räkningar och före sparande. Sedan kan var och en själv välja hur mycket man sparar och spenderar. För oss har detta upplägg alltid känts väldigt bra. Det blir inga diskussioner om någon köper en dyr pryl eller om den ena av oss väljer att spara mer pengar. 

Nuvarande vs. ny budget från juni. Avsättning för mat och barnsaker ingår i utgifter, min sambo betalar nästan alla räkningar under min föräldraledighet. Det enda som jag kommer att behöva levepengar till är frisörbesök, hygienartiklar, smink och aktiviteter. Vi får testa om denna budget känns bra, annars gör vi om den tills båda är nöjda. Jag tar ut ganska få föräldradagar eftersom vi vill vara lediga ungefär 18 månader och även ha lite dagar sparade efter det. För maj finns ingen budget, troligtvis blir sparandet noll eftersom det är oklart hur mycket jag kommer att jobba.

Köpstopp, minimalism och downshifting.

Jag har varit sugen på att testa ett längre köpstopp så fr.o.m. maj och fram till årsskiftet, ska jag inte köpa något till mig själv förutom hygienartiklar, smink och några andra undantag som jag listar längre ner. Jag kommer att skriva upp vad jag lägger pengar på och sammanställa i slutet av månaderna. Köpstoppet gäller inte saker som berör vårt barn och min sambo har inget eget köpstopp. 

Jag har läst en del om minimalism senaste halvåret och lyssnade på ett väldigt inspirerande avsnitt av podcasten Andra sätt häromveckan. Podden gästades av Karl Kultén som pratade om downshifting och att han lärt sig leva på mindre pengar, gått ner i arbetstid och blivit medveten om sin konsumtion. Jag har nu lyssnat igenom nästan alla avsnitt av den podden och tycker den är grymt inspirerande. Så härligt att höra hur andra löst livspusslet och vågat gå sin egen väg, istället för att leva det "traditionella" svensson-livet med 40-timmars arbetsvecka. 

Vad är mitt syfte med köpstoppet? Jag vill lära mig göra smartare och mer medvetna val i min konsumtion samt inse att jag klarar mig med mindre pengar och prylar för att få ut mer av det jag faktiskt vill ha i livet. Jag tror även att jag kommer få mer insikt om vad jag verkligen behöver och vad som är viktigt för mig (och även vad jag inte behöver samt vad som inte är viktigt för mig).

Jag har ända sedan 20 års ålder, känt att jag inte vill jobba 40 timmar i veckan, utan jag tror man kan hitta en livsstil som gör att man kan jobba mindre och leva mer. Jag har satsat på att bygga upp min ekonomi nu i unga år och vill absolut inte jobba heltid i småbarnsåren som kommer nu. Även om jag verkligen tycker om mitt jobb, så vill jag lägga mer tid på mina relationer och mig själv istället för att vara en duktig arbetsmyra. Är det inte galet att nästan alla av oss fortfarande jobbar 08-17 fem dagar i veckan? För mig känns det inte rätt. Jag vill något annat. För någon annan känns detta upplägg kanske superbra. Alla är vi olika. Jag vill inte hämta vårt barn från förskolan och skynda hem till matlagningen för att sedan slänga vårt barn i säng (och sedan däcka halvt utmattad i soffan efter en lång arbetsdag).

Hur lever jag idag? Jag skulle säga att jag lever hyfsat ekonomiskt idag (gör matlådor, shoppar ganska lite osv) men det rinner ändå ut pengar här och där, utan att jag egentligen lägger någon större tanke på vad det är som pengarna egentligen går åt till.

Vad får jag köpa? Amningsbehåar, amningskläder, glasögon (har bara linser idag), en ny bikini (osäker på om min nuvarande passar och ska inte chocka med nakenbad) och saker som går sönder. Jag tänker inte vara dumsnål men ska försöka klara mig på så lite som möjligt.

Vad får jag inte köpa? Kläder, tidningar, inredning, böcker (skaffade bibliotekskort nyss) osv. Växter ser jag som OK, jag älskar växter och vill inte prioritera bort dem. Jag ska försöka att inte köpa mat, fika och kaffe ute, utan istället ta med en termos med kaffe och massäck. Jag älskar att vara ute i naturen, så tror det blir en win-win-win för både mig, plånboken och vårt barn att äta ute i det gröna. Om jag ändå skulle köpa mat ute någon enstaka gång, tänker jag inte få ångest eftersom jag inser att det ibland kan det bli lite svårt socialt om man aldrig kan följa med ut på en lunch om någon frågar. 

Har ni tips på bra bloggar om köpstopp, minimalism, downshifting eller liknande?