ekonomimamman

När jag säger att jag vill gå ner i arbetstid efter föräldraledigheten, verkar tjänstepensionen vara bland det första som folk oroar sig för. Jag upplever att många egentligen skulle vilja jobba mindre, men ser för många hinder. Ungefär där stannar de flestas tankarna om att deltidsarbete ens skulle vara ett alternativ. Ofta med ett citat liknande "Det går ju ändå bra att jobba heltid".

Inombords blir jag nästan lite irriterad när jag hör sådana argument. Speciellt när man aldrig ens på riktigt har övervägt att få mer fritid, med argumentet om att man bör jobba upp pensionen som man eventuell får om 10, 20, 30 eller 40 år senare. Det ligger såklart något i att man får mindre tjänstepension om man jobbar deltid, men hur mycket rör det sig om? Och hur mycket extra behöver man själv spara för att kompensera om man nu önskar det?

Jag blev lite nyfiken och bestämde mig för att göra ett exempel för en person som jobbar 80 % och som har en hyfsat vanlig lön.

Hur mycket sätter arbetsgivaren normalt av?

Villkoren för nyare kollektivavtal på den privata arbetsmarknaden innebär en avsättning på 4,5 procent av bruttolönen upp till en månadslön på drygt 34 000 kronor (7,5 basbelopp). 30 procent av bruttolönen på inkomster över 7,5 basbelopp.

Vad innebär minskningen i riktiga siffror om man går ner i arbetstid?

Anta en bruttolön på 30 000 kr heltid. Avsättningen för tjänstepensionen minskar med 30'*0,2*0,045 = 270 kr. Eftersom pensionen ska beskattas så blir minskningen 270*0,7 = 189 kr netto i månaden.

Om man räknar på exakt samma sätt med en heltidslön på 34 000 kr blir minskningen netto 214 kr i månaden. Det blir såklart större skillnader om man räknar med högre löner, men jag lägger fokus på mer normala nivåer.

En person med en heltidslön på 30 000 kr som vill gå ner till 80 %, behöver alltså bara spara 189 kr i månaden för att kompensera den minskade tjänstepensionen. Det är ungefär vad ett par uteluncher går på. Jag säger inte att alla har möjlighet att spara pengar, men jag tror de allra flesta har möjlighet att kapa lite onödiga kostnader. Frågan är vad man vill prioritera? Möjlighet till lyxkonsumtion eller mer fritid?

Ifrågasätt normen och se möjligheter i andra alternativ

Jag förstår att det kan kännas lite provocerande när jag säger att jag tror de flesta skulle klara av att jobba mindre. Standarden nu tycks vara utomlandsresor, butiksnya kläder, barnen ska kunna få hålla på med de aktiviteter de vill etc. Tänk att kunna ha tid, ork och lust att kunna hitta på mer saker tillsammans i vardagen. Det kan vara något så enkelt som att baka tillsammans, gå ut och gunga eller bara sitta och prata om dagen i lugn och ro. Inte se vardagen som ett projekt som ska klaras av innan helgen äntligen kommer igen. Jag vill leva alla dagar i veckan.

Om mina förutsättningar

Jag vet att jag har bättre förutsättningar än många andra att klara av att downshifta. Jag har slitit med renoveringar, jobbat hela studietiden och har skaffat mig ett bra jobb. Inget har kommit gratis och det är ingen slump att jag hamnat där jag är idag. Jag har hittills haft ett ganska högt tempo men är nu beredd att göra en förändring. Jag stannar upp och ifrågasätter. Varför gör jag som jag gör? Finns det ett bättre sätt eller ett annat sätt som får mig att må bättre?

Du har ansvar för ditt liv och hur du mår

Det är bara DU som kan förändra DITT liv. Jag är övertygad om att alla kan göra någon förändring som innebär ett lyckligare liv. Det behöver absolut inte vara att gå ner i arbetstid. Om du har ont om tid, skrota TV:n och gör mer saker som verkligen ger dig något. Strunta i utlandsresan och semestra mer i Sverige. Utmana dig själv och testa ett köpstopp för att få upp ögonen för hur lite man faktiskt behöver köpa. Ta ansvar för ditt eget liv. Känn att det är du som har kontrollen.

Jag läser just nu boken Keynes barnbarn - En bättre framtid med arbete och välfärd, som tar upp att de flesta skulle välja kortare arbetstid framför ökad konsumtion (förutsatt att produktiviteten ökade). Om frågan i stället gäller att gå ner i inkomst för att förkorta arbetstiden brukar endast 15-20 procent av de heltidsarbetande vara beredda att ta detta individuella steg. Författaren menar att detta till stor del beror på att det ses som ett avvikande beteende och är socialt krävande att gå mot strömmen.

Slutsats

Minskad tjänstepension i sig är inget argument för att inte gå ner i arbetstid (om man inte har en väldigt hög lön). Vill man behålla samma pensionsavsättning som man skulle haft om man jobbade heltid, kan man göra en egen insättning på runt 200 kr i månaden. Jag har full förståelse för om alla inte klarar att gå ner i arbetstid av andra ekonomiska anledningar, men kom inte släpandes med det trötta argumentet om tjänstepensionen ;) Lev nu, planera för framtiden och gör fler smarta val som leder till att du blir lyckligare.

Jag avslutar mer mitt favoritcitat "Jag bestämmer alltid mig egen reaktion". Jag påminner mig själv ofta om citatet och tänker på vad det innebär. Det är så enkelt och så klockrent. Ingen annan kan välja hur jag reagerar, jag har hela makten själv. Vad tänker du om citatet och har du själv något favoritcitat som hjälper dig genom livet?