Nytt boende, ny budget och lite höstdepp

Vi bestämde oss för att skaffa en större lägenhet och har satsat på en som förhoppningsvis aldrig kommer kännas för liten, även om vi skulle få ett till barn. Vi har flyttat runt en hel del och nu är tanken att vi ska slå oss till ro. Det är en trea som kan göras om till en fyra, öppen planlösning och en väldigt härlig balkong. Vi ska inte göra några större renoveringar utan bara lite småfix för att få den att kännas precis som vi vill. Vi ska verkligen försöka att inte köpa på oss massa mer saker bara för att vi får större. Jag älskar det minimaliska tänket och eftersträvar att leva så enkelt som möjligt. För mig innebär det ingen tävling i att äga så få saker som möjligt utan att jag vill ha saker i hemmet som vi faktiskt använder och tycker om. Jag tänker ofta igenom mina inköp väldigt noga och skriver upp dem på en lista så det får ligga och gro lite i huvudet före man köper något. 
 
Min sambo jobbar 90% och jag ska snart gå upp till 80%. Vi planerar att jobba så kommande år. Vi köpte därför lägenhet utifrån hur mycket vi vill jobba, så vi inte skaffar oss ett liv där vi båda är tvungna att jobba heltid när ingen av oss vill göra det. Jag vet att vissa vill eller inte ha något annat val än att jobba 100%, självklart ska alla få jobba så mycket som dom vill. Jag tycker ändå det är viktigt att ställa sig frågan hur mycket man vill jobba och fundera över hur man kan anpassa livet utifrån det. Vad kan prioriteras bort för att man ska få mer tid med familjen? Hittills har vi inte upplevt någon stressig period trots att lillen börjat förskola. Det är underbart att ha lite luft i schemat och vi båda hinner med att träna någon dag i veckan.
 
Här kommer uppdaterad budget för nya boendet. Vi planerar att amortera 2% men kan minska det till 1% om exempelvis räntan stiger eller något annat inträffar. Hittills har vi aldrig amorterat på våra bolån eftersom vi investerat pengarna på börsen istället. Nu när vi eventuellt står inför en ny lågkonjunktur med fallande börs, så tycker jag det känns bra att spara i form av amorterting istället. Vi kommer fortfarande ha en del sparande kvar på börsen.
 
Förutom en ny lägenhet och en ljus budget så känns livet lite grått just nu. Precis som vädret. Det är väl en blandning av sömnbrist, tråkigt väder och mycket förändringar som tar upp tankekraft. Småbarnslivet är för det mesta fantastiskt mysigt men vissa perioder är det ganska slitit och ensamt. Tror många känner igen sig i det. Det är väl bara att acceptera att livet är såhär ibland och försöka hitta nya vanor och rutiner som förhoppningsvis kan få en in på en bättre bana. Jag brukar alltid få en humördipp på hösten. Bara att härda ut och vänta in vårljuset :)
 

Summering köpstopp 8 månader

Köpstoppet har varit enklare än väntat och faktiskt ganska roligt. Jag har pratat en del om konsumtion med personer i min omgivning vilket varit givande. Jag gillar att ifrågasätta och att själv bli ifrågasatt. Det har varit motiverande att dela med mig av månadens inköp här på bloggen eftersom jag tänkt till inför varje inköp. Därför kommer jag fortsätta skriva upp mina inköp här på bloggen men har inget uttalat köpstopp detta år.

Vad har jag fått ut av köpstoppet?

♦ Sparat pengar.
♦ Upptäckt och använt en del gamla kläder.
♦ Sparat tid genom mindre surfande och mindre strosande i butiker.
Skaffat bibliotekskort och upptäckt hur fantastiskt biblioteket är.
Haft massa härliga fikastunder ute i naturen.
Insett att det är ganska rogivande och roligt laga saker och kläder.
♦ Nya tankemönster såsom att jag exempelvis upptäckt hur bra Tradera (och second hand överlag) är, eftersom jag försökt att inte köpa butiksnytt till sonen (som inte var inkluderad i köpstoppet). 
♦ Hittat ett gäng bra bloggar (som inte enbart handlar om konsumtion utan om välbefinnande överlag och ifrågasättande av ens livsval etc.) Min favoritblogg är Trettiosju grader - livet ska inte skava
♦ Blivit mer medveten kring nackdelar med vårt konsumtionssamhälle och insett hur det påverkar såväl natur som människor negativt i många fall. Jag har fått en drivkraft inom mig till att göra bättre och mer medvetna val.

Bland det bästa med köpstoppet har varit all tid jag sparat. Jag hade faktiskt inte tänkt på hur mycket tid alla saker kräver före köpstoppet. Först ska man fundera på vad man ska köpa och kanske jämföra olika produkter. Därefter ska man ta reda på var man handlar den billigast och eventuellt ta sig till en butik. Sedan kommer prylen in i ens hem, tar plats och kräver ofta något slags underhåll. Som grädde på moset kostar den pengar. Jag menar inte att all shopping är av ondo, men man bör välja vilka saker man köper med omsorg. Vi bytte exempelvis ut vår lyxiga kaffemaskin som kunde göra latte mot en vanlig bryggare. Det köpet njuter jag av varje dag. Den lyxiga kaffemaskinen krävde mycket underhåll och det var sällan jag orkade använda den.

Vad innehåller summeringen nedan?

- Inredningen har varit kökssaker i plats som bytts ut, förvaringslösningar, en anslagstavla och ett soffbord.
- Övrigt till hemmet är skruvdragare, kabellist, projektorlampa, en gitarr och en Sodastream.
- Övrigt är bl.a. passfoto, läkarbesök och reservationsavgifter (200 kr) hos biblioteket.
- Smink och hygien inkluderar linser, schampo, mandelolja, kokosolja etc.
Presenter och gåvor är mestadels förbrukningsvaror.

Angående sparandet. Jag har sparat mellan 4 000-6 000 kr alla månader förutom den första. Jag tänkte fel och fick en extra lön eftersom föräldraledighet regleras släpande. Därför kunde jag spara 19 000 kr den månaden.

Fuskade jag? Ett solklart fusk var skjortan jag köpte på Tradera för 121 kr. Jag kunde inte låta bli eftersom den kostade ca 700 kr i butik. Karman slog dock tillbaka eftersom den inte passade så bra. Vi köpte en del nya saker till köket eftersom vi håller på att rensa ut plastsaker. Det blev även lite förvaringslösningar till hemmet. Inte soklara fusk eftersom vi ändå skulle köpt dessa saker nu efter årsskiftet och det kändes dumt att vänta bara för att. Aktiviteter, utemat och fika gav jag mig OK att köpa men jag ville hålla igen lite. Visst har det blivit en del men jag tänker inte vara så hård mot mig själv och känna att jag misslyckats.

Saker som gick sönder gav jag mig OK på att byta ut. Jag köpte därför ett par träningsbyxor, en projektorlampa, en skruvdragare och en Sodastream.

Under perioden signade jag upp mig på Nextory men avslutade tjänsten nyligen. Jag använde tjänsten flitigt i början men inte sista månaderna. Det är lätt att signa upp sig på månadsabonnemang eftersom man aldrig ser hela årspriset som i detta fall var 2 028 kr/år. Det finns så många gratis poddar som jag kan och vill lyssna på. Jag föredrar ändå oftast att promenera utan ljud i öronen.

Köpstoppet har gett mig lärdomar, insikter och nya tankar. Jag är övertygad om att det kommer att påverka mina val framöver.

Nu längtar jag efter våren och värmen, då ska jag spendera massa tid på härliga bänkar ute naturen och njuta av mitt medtagna kaffe. En sån här plats slår alla fik, i alla fall för mig. Fågelkvitter istället för musik. Lugn istället för puls. Enkelhet istället för lyx. Det finns alltid plats för vagnen och en kopp kaffe kostar 1,50 kr.

Tankar om deltidsarbete och minskad tjänstepension

När jag säger att jag vill gå ner i arbetstid efter föräldraledigheten, verkar tjänstepensionen vara bland det första som folk oroar sig för. Jag upplever att många egentligen skulle vilja jobba mindre, men ser för många hinder. Ungefär där stannar de flestas tankarna om att deltidsarbete ens skulle vara ett alternativ. Ofta med ett citat liknande "Det går ju ändå bra att jobba heltid".

Inombords blir jag nästan lite irriterad när jag hör sådana argument. Speciellt när man aldrig ens på riktigt har övervägt att få mer fritid, med argumentet om att man bör jobba upp pensionen som man eventuell får om 10, 20, 30 eller 40 år senare. Det ligger såklart något i att man får mindre tjänstepension om man jobbar deltid, men hur mycket rör det sig om? Och hur mycket extra behöver man själv spara för att kompensera om man nu önskar det?

Jag blev lite nyfiken och bestämde mig för att göra ett exempel för en person som jobbar 80 % och som har en hyfsat vanlig lön.

Hur mycket sätter arbetsgivaren normalt av?

Villkoren för nyare kollektivavtal på den privata arbetsmarknaden innebär en avsättning på 4,5 procent av bruttolönen upp till en månadslön på drygt 34 000 kronor (7,5 basbelopp). 30 procent av bruttolönen på inkomster över 7,5 basbelopp.

Vad innebär minskningen i riktiga siffror om man går ner i arbetstid?

Anta en bruttolön på 30 000 kr heltid. Avsättningen för tjänstepensionen minskar med 30'*0,2*0,045 = 270 kr. Eftersom pensionen ska beskattas så blir minskningen 270*0,7 = 189 kr netto i månaden.

Om man räknar på exakt samma sätt med en heltidslön på 34 000 kr blir minskningen netto 214 kr i månaden. Det blir såklart större skillnader om man räknar med högre löner, men jag lägger fokus på mer normala nivåer.

En person med en heltidslön på 30 000 kr som vill gå ner till 80 %, behöver alltså bara spara 189 kr i månaden för att kompensera den minskade tjänstepensionen. Det är ungefär vad ett par uteluncher går på. Jag säger inte att alla har möjlighet att spara pengar, men jag tror de allra flesta har möjlighet att kapa lite onödiga kostnader. Frågan är vad man vill prioritera? Möjlighet till lyxkonsumtion eller mer fritid?

Ifrågasätt normen och se möjligheter i andra alternativ

Jag förstår att det kan kännas lite provocerande när jag säger att jag tror de flesta skulle klara av att jobba mindre. Standarden nu tycks vara utomlandsresor, butiksnya kläder, barnen ska kunna få hålla på med de aktiviteter de vill etc. Tänk att kunna ha tid, ork och lust att kunna hitta på mer saker tillsammans i vardagen. Det kan vara något så enkelt som att baka tillsammans, gå ut och gunga eller bara sitta och prata om dagen i lugn och ro. Inte se vardagen som ett projekt som ska klaras av innan helgen äntligen kommer igen. Jag vill leva alla dagar i veckan.

Om mina förutsättningar

Jag vet att jag har bättre förutsättningar än många andra att klara av att downshifta. Jag har slitit med renoveringar, jobbat hela studietiden och har skaffat mig ett bra jobb. Inget har kommit gratis och det är ingen slump att jag hamnat där jag är idag. Jag har hittills haft ett ganska högt tempo men är nu beredd att göra en förändring. Jag stannar upp och ifrågasätter. Varför gör jag som jag gör? Finns det ett bättre sätt eller ett annat sätt som får mig att må bättre?

Du har ansvar för ditt liv och hur du mår

Det är bara DU som kan förändra DITT liv. Jag är övertygad om att alla kan göra någon förändring som innebär ett lyckligare liv. Det behöver absolut inte vara att gå ner i arbetstid. Om du har ont om tid, skrota TV:n och gör mer saker som verkligen ger dig något. Strunta i utlandsresan och semestra mer i Sverige. Utmana dig själv och testa ett köpstopp för att få upp ögonen för hur lite man faktiskt behöver köpa. Ta ansvar för ditt eget liv. Känn att det är du som har kontrollen.

Jag läser just nu boken Keynes barnbarn - En bättre framtid med arbete och välfärd, som tar upp att de flesta skulle välja kortare arbetstid framför ökad konsumtion (förutsatt att produktiviteten ökade). Om frågan i stället gäller att gå ner i inkomst för att förkorta arbetstiden brukar endast 15-20 procent av de heltidsarbetande vara beredda att ta detta individuella steg. Författaren menar att detta till stor del beror på att det ses som ett avvikande beteende och är socialt krävande att gå mot strömmen.

Slutsats

Minskad tjänstepension i sig är inget argument för att inte gå ner i arbetstid (om man inte har en väldigt hög lön). Vill man behålla samma pensionsavsättning som man skulle haft om man jobbade heltid, kan man göra en egen insättning på runt 200 kr i månaden. Jag har full förståelse för om alla inte klarar att gå ner i arbetstid av andra ekonomiska anledningar, men kom inte släpandes med det trötta argumentet om tjänstepensionen ;) Lev nu, planera för framtiden och gör fler smarta val som leder till att du blir lyckligare.

Jag avslutar mer mitt favoritcitat "Jag bestämmer alltid mig egen reaktion". Jag påminner mig själv ofta om citatet och tänker på vad det innebär. Det är så enkelt och så klockrent. Ingen annan kan välja hur jag reagerar, jag har hela makten själv. Vad tänker du om citatet och har du själv något favoritcitat som hjälper dig genom livet?